Cfvgvgfzzctggdfffffttffffvfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffff

00000000000000000000 zkutmuztknttnnzrnrebeurbztzjnntnutrztrnntrnrnztrtntrnrhhrew4ewheethernr5e5rhrwbregtnrtnhtj hgvbrgf3w4bz5rhbu5rinu5rinztrjzt rj ztrjtrhbgbhtr hjmh hm jgfm jbbhzbhtbzthhhtrbhtbnhzbbhhgnb jt5rn5enrntesmtzem4em64es4mtemrd6465trdm6tm65rrm64es4e5sm4em6srdm65rdm65rmd654rd64rm5esmnm4e ta4ea re r ererannesz4enesnrm4rrmn4rdnrnrsnrneejejshehee4sNsWn34n3w4a45re5snnre5sewh342hqh4w34hwwh43a5nwsw3wwwneerwn4aew4remesnnr5e44enw4br tez 54wr tdbrenzeetenneztr eram534emae5e4sm3nwwna3wn4anesdbtbw34v32brwabrwanrwesbewesbrbesrbrea rea3eeabreba443 4aeare rasrneen45hg4e4bebze4 e54enne5b4etrdnbdbtetbnrbrnnrttrbeeafbesrbearars er rens es4Wn2wnw4wh4g3wbegrebrbtr

Flera första gången i helgen!

I veckan har jag träffat både stomisköterskan och min läkare och båda två tyckte att jag läkte över förväntan och att jag mådde alldeles för bra när det bara gått två veckor. Jag mår verkligen toppen så det är inget spel!

Sen har jag hunnit med några första gången saker med i helgen...

I lördags var jag ute på en mc-tur med min älskade. Det gick riktigt bra, men på de typiska svenska vägarna finns det ju massa hålor och de kändes väl mer än vanligt... ;-)

Sen var jag och maken på bio, World war Z, den var bra och det känns bra att veta att jag kan sitta helt avspänd och bara njuta!

Den tredje första gången var att ha kjol. Det är något jag tvekat inför, men det var ingen större skillnad :-)

Godnattkram alla!

En liten uppdatering!

Har inte blivit att jag skrivit så mycket på sistone. Vet inte varför egentligen för tid har jag ju...

Har haft det lite tufft ett par dagar nu. Inte fysiskt utan psykiskt.
Det började egentligen med att min make ville åka lite motorcykel med några kompisar i söndags och som vanligt när man behöver hjälp så finns ingen att få... Jag bestämde dock att han fick åka eftersom jag har dåligt samvete för att han har fått ta sonen så mycket. Jag blev dock väldigt ledsen och arg för att jag inte kunde ta hand om sonen själv, men bestämde mig för att försöka. Efter att min man hade åkt grät jag nog säkert 40 minuter och varje gång sonen inte gjorde som jag ville så antingen grät jag eller blev arg, men totalt var han bara vaken ca två timmar av tiden jag var själv. Maken fick åka hem tidigare än sina kompisar, men han var nog glad över att han fick åka.

Igår var jag väldigt deppig också, men jag tror att det berodde på att det var första dagen hemma själv sedan operationen och då hade jag för mycket tid att tänka.

Nu försöker jag göra det jag kan med sonen för att känna att jag kan och inte är värdelös. Han och jag funderar ut olika sätt att lösa saker på.
Han är en fantastisk liten kille!

Nu ska jag åka och hämta honom på dagis!

Fantastiskt att rehab går så fort!

Jag kan inte förstå att det bara är två veckor sedan jag låg på operationsbordet...
Jag mår fantastiskt och trivs med min stomi! Visst är jag fortfarande trött och musklerna orkar inte riktigt som de gjorde innan, men det är ju sant som rättar sig.
I natt är första gången sen jag kom hem som jag sovit en hel natt utan att byta påse. Har tidigare haft problem med mycket luft i påsen på morgonen  och även på dagen ibland. Igår bytte jag till coloplasts 2-dels bandage för att kunna byta till stor påse på natten... Det visade sig dock att filtret fungerade så bra att jag aldrig bytte påse igår kväll, men fick ändå sova hela natten och vaknade utan luft i påsen! :-)
Idag ska mannen och hans son åka iväg en stund på dagen och en kompis råa hjälpa mig en stund med Noah och sedan lägger hon honom innan hon åker så får resten av familjen komma hem innan han vaknar. Jag får fortfarande inte lyfta honom :-(
Det känns lite pirrigt, men jag tror det kommer att gå bra!

Utvidgar mina vyer

Idag har jag varit ute och gått med familjen. Vi gick till en lekplats och där tittade jag sen på när maken och sonen lekte. Jobbigt var det både att gå och sitta...

Dessutom testade jag i morse om jag kunde ta upp sonen på morgonen utan att lyfta honom.... Det gick. Det svåraste visade sig vara att få honom nerför trappan.
För att få honom ur spjälsängen stälde jag hans lilla fåtölj vid sängen och hissade ned sidan på sängen. Jag visade honom hur han tog sig ner och sen bytte vi blöja på golvet... KLAR!

Det kändes fantastiskt att klara det själv.

Heep då blev inte det av heller

Nu går jag snart och gräver ner mig...

Vännerna som jag och sonen tänkt att vara hos på söndag messade precis och sa att de hade bestämt sig för att åka till Karlstad och sova på hotell....

Känns som om ingen vill ses längre. Eller rättare sagt alla vill ses nästa vecka....

Tredje gången gillt...

Nu försöker ja för tredje gången idag uppdatera min blogg. Har försökt från mobilen två ggr, men det blir bara någon konstig formatering på det och går inte att läsa.

Idag har jag satt ut morfinet på dagtid och därför också tagit det lugnare för att inte ha så ont. Det har kännts skillnad på att ta morfin och inte. Både på hur hjärnan funkar och hur ont jag har...
Har haft ondare ffa i baken, men delvis i magen med då sonen råkade slå med båda sina små händer rakt i min mage... Det gick bra dock.

Idag har varit en jobbig dag rent psykiskt. Inte pga stomin utan pga att jag inte kan göra saker jag vill och att jag har tråkigt för att ingen har tid att hälsa på.
I går åkte hela familjen ut till en kompis och andades lantluft. Det var skönt, men det märktes också på både smärtnivå och trötthet.

Nu längtar jag efter att på söndag få sätta mig och min son i bilen och åka och hälsa på några kompisar och deras barn. Detta gör jag dels för min egen skull, men till stor del för att min make ska få ut och roa sig. Han behöver få lite luft och fritid ibland för att han ska orka vara pappa 24/7.
För mig betyder det också att jag får komma ut lite och träffa bästa vännerna och få prata av mig. För mina vänner betyder det barnvakt :) Hoppas att vi får åtgållda det någon dag bara!

Kram