Ibland kan man undra om vissa tror att man ligger på sjukhus för att man är lat och bekväm.
Allt började igår när en sjuksköterska kommenterade: "du borde ju vara ute och springa i korridoren, du är ju inte gammal, 85:a som jag... du ska gå minst två varv i korridoren..."
Jag låg några minuter och försökte hantera denna dumma kommentar och funderade på vad jag kunde göra för att slippa henne som sällskap på promenaden, jag kände mig inte okej att gå själv än...
Tillslut ringde jag på klockan och hoppades på att det inte skulle vara hon... Det var det inte, det var en av de bästa istället... Dum som jag är försöker jag ju ändå gå dessa två varv.. kommer nästan ett och ett halvt sen går jag in till mig och jag känner hur ont jag har och vet direkt att jag har gjort bort mig och gått för långt... *suck*
Jag försöker att balansera morfinet mot att magen inte ska stanna och vill inte ta för mycket, men tog iaf upp disskussionen om hurvida jag skulle ta en morfintablett eller inte. Givetvis var det samma sköterska igen och hon förstod inte disskussionen utan sa att du får en... och jag tog den, men funderade genast på om det var dumt... Vilket fall så stannade inte magen, men inte hjälpte morfinet heller så tillslut somnade jag av ren utmattning. Innan det var läggdags så skulle jag dock ha dropp, men den gamla nålen hade sutit för länge så en ny skulle sättas. Samma sköterska igen och jag är ganska bestämd på var jag vill ha mina nålar och inte. Därför vägrar jag henne att sätta i armvecket och som om hon bara vill jävlas så sätter hon den i handleden trots att jag säger att det aldrig funkar. Jag gav iaf upp och nålen blev satt och droppet gick in under natten mot viss smärta, men nu när det skulle sättas nytt dropp så fick en annan sköterska sätta en ny nål och när jag berättade hur läget låg så bad hon nästan om ursäkt för att vissa sköterskor inte lyssnar. Patienten känner ju oftast sin kropp bäst. Hon satte nålen där jag önskade den... utan problem.
Förutom att kisseriet inte vill fungera så att jag kan slippa cystofixen så går det framåt och imorgon får jag nog börja sköta stomin själv. Jag försöker att vara uppe och gå, men går korta svängar och flera om dagen istället. Jag har varit och duschat och imorgon tänkte jag börja använda egna kläder för att känna mig "frisk".
Jag är glad att jag har min dator iaf, annars skulle jag nog bli knäpp här...
söndag 30 juni 2013
lördag 29 juni 2013
Äntligen dator igen!
Nu har jag äntligen orkat ta upp min dator igen.
Jag mår ganska bra nu, men eftersom ryggbedövningen är bortplockad sedan i går kväll så har jag ju endel smärta. Den är dock helt hanterbar med lite morfin... :)
Jag jar varit uppe och stått lite idag och även suttit på sänkanten när jag åt, men det är just denna biten som känns trög, att komma upp och gå o röra på sig. Har som mål att kunna ta en dusch ikväll med hjälp av personalen, det skulle vara SÅ skönt!
Tankarna kring stomin har jag lagt åt sidan för ett tag. Ska börja tömma och så själv nu. Det känns lite konstigt... men det blir nog bra tillslut.
Nu ska jag vila en stund innan jag får besök igen!
Jag mår ganska bra nu, men eftersom ryggbedövningen är bortplockad sedan i går kväll så har jag ju endel smärta. Den är dock helt hanterbar med lite morfin... :)
Jag jar varit uppe och stått lite idag och även suttit på sänkanten när jag åt, men det är just denna biten som känns trög, att komma upp och gå o röra på sig. Har som mål att kunna ta en dusch ikväll med hjälp av personalen, det skulle vara SÅ skönt!
Tankarna kring stomin har jag lagt åt sidan för ett tag. Ska börja tömma och så själv nu. Det känns lite konstigt... men det blir nog bra tillslut.
Nu ska jag vila en stund innan jag får besök igen!
fredag 28 juni 2013
Kort uppdatering
Har inte tagit upp min dator än och därför blir det en kort uppdatering från telefonen.
Det har varit både upp och ner. Lite kräkningar och några stygn i stomin då den blödde.
Nu kom de även och stängde av ryggbedövningen så detta blir spännande...
Kram o godnatt
tisdag 25 juni 2013
Sista inlägget innan operation
Ja detta blir sista inlägget som icke stomist, dvs pre-op.
Nu ska jag snart titta på några avsnitt av The Mobdoctor på min dator medans jag dricker den sista näringsdrycken. Sen blir det att sova....
Nu börjar det nästan kännas jobbigt med operationen. Nu är jag duschad och klar så nu finns ingen återvändo. Mycket nerver och oro nu, men jag vet att det kommer gå bra och det är något som måste göras, men det känns tufft att sitta här i sin ensamhet (utan man och barn). I flera dagar har jag försökt att ha kul och leva livet... det har känts lite som om man i bakhuvudet tar farväl... om jag tar farväl av situationen, livet som icke stomist eller om jag tar farväl ifall något skulle gå snett det vet jag inte, men jag tror att det är något jag behöver göra för min egen skull.
Det jobbigaste denna dagen var att lämna min son på dagis och inte kunna säga att vi ses i kväll eller vi ses imorgon för jag vet ju inte när jag träffar honom nästa gång.
Nu ska jag inte klaga mer... allt kommer gå bra och i morgon vid den här tiden kommer jag vara mörbultad, men må BRA!
Kram på er alla!
Nu ska jag snart titta på några avsnitt av The Mobdoctor på min dator medans jag dricker den sista näringsdrycken. Sen blir det att sova....
Nu börjar det nästan kännas jobbigt med operationen. Nu är jag duschad och klar så nu finns ingen återvändo. Mycket nerver och oro nu, men jag vet att det kommer gå bra och det är något som måste göras, men det känns tufft att sitta här i sin ensamhet (utan man och barn). I flera dagar har jag försökt att ha kul och leva livet... det har känts lite som om man i bakhuvudet tar farväl... om jag tar farväl av situationen, livet som icke stomist eller om jag tar farväl ifall något skulle gå snett det vet jag inte, men jag tror att det är något jag behöver göra för min egen skull.
Det jobbigaste denna dagen var att lämna min son på dagis och inte kunna säga att vi ses i kväll eller vi ses imorgon för jag vet ju inte när jag träffar honom nästa gång.
Nu ska jag inte klaga mer... allt kommer gå bra och i morgon vid den här tiden kommer jag vara mörbultad, men må BRA!
Kram på er alla!
Mer bakgrund och tankar kring operationen
Mina tankar kring operationen har varit både upp och ner och allt däremellan.
Jag har en stor del av tiden tyckt att det är skönt att få det gjort, speciellt nu när jag har ett jobb som jag börjar på den 29 juli! Det har dock funnits tider då jag har varit rädd, både för min egen del, men även att det ska bli för mycket för min man att ta hand om hushåll och två barn. Jag har känt att risken för en totalkraschad familj efter detta finns och att jag då skulle bära skulden till detta känns jobbigt, men vi har gemensamt, jag och min make, tagit beslutet tidigare att operationen måste göras och vi är fortfarande överens om att det är rätt beslut även om det kommer att bli en jobbig tid för alla inblandade.
Jag har ett stort stöd i min man och hade nog inte tagit beslutet utan honom, men jag har även ett stort stöd i både min läkare och stomiterapeut, vilket känns mycket bra.
Efter missöde med min förra läkare som ledde till total förlust av förtroendet för honom och viss misstro för sjukvården i stort samt ett växande kontrollbehov har lett till att jag valt min läkare själv. Jag har valt en läkare som jag först inte trodde var kirurg utan medicinare eller nått då hon visat stor mänsklighet , något jag upplevt att de flesta kirurger saknar, när jag träffat henne. Hon har en stor empati och är mycket förstående.
Jag valde henne också för att de gånger jag har träffat henne när jag legat inne så har hon verkligen sett mig och brytt sig om mig.
Hon har stor förståelse för att jag har panik inför att bli sövd och släppa kontrollen till dem och bara det hjälper mig att just kunna släppa kontrollen utan att få panik. Vi har pratat igenom operationen och hon har hjälpt mig i beslutet.
Jag har en stor del av tiden tyckt att det är skönt att få det gjort, speciellt nu när jag har ett jobb som jag börjar på den 29 juli! Det har dock funnits tider då jag har varit rädd, både för min egen del, men även att det ska bli för mycket för min man att ta hand om hushåll och två barn. Jag har känt att risken för en totalkraschad familj efter detta finns och att jag då skulle bära skulden till detta känns jobbigt, men vi har gemensamt, jag och min make, tagit beslutet tidigare att operationen måste göras och vi är fortfarande överens om att det är rätt beslut även om det kommer att bli en jobbig tid för alla inblandade.
Jag har ett stort stöd i min man och hade nog inte tagit beslutet utan honom, men jag har även ett stort stöd i både min läkare och stomiterapeut, vilket känns mycket bra.
Efter missöde med min förra läkare som ledde till total förlust av förtroendet för honom och viss misstro för sjukvården i stort samt ett växande kontrollbehov har lett till att jag valt min läkare själv. Jag har valt en läkare som jag först inte trodde var kirurg utan medicinare eller nått då hon visat stor mänsklighet , något jag upplevt att de flesta kirurger saknar, när jag träffat henne. Hon har en stor empati och är mycket förstående.
Jag valde henne också för att de gånger jag har träffat henne när jag legat inne så har hon verkligen sett mig och brytt sig om mig.
Hon har stor förståelse för att jag har panik inför att bli sövd och släppa kontrollen till dem och bara det hjälper mig att just kunna släppa kontrollen utan att få panik. Vi har pratat igenom operationen och hon har hjälpt mig i beslutet.
Sista måltiden
Så nu är sista riktiga måltiden intagen och nu är det två näringsdrycker och kvällsfika som står på matschemat. Efter fikat ska en desinficerande dusch göras. Måste säga att detta spat är inte helt fel :) Man får mycket mat och dessutom serverat in på rummet, egen toalett och dusch på rummet och ingen rumskompis. Helt okej hittills alltså. Att det verkar vara bra personal (för tillfället iaf) höjer bara upplevelsen :)
Nyheter och bakgrund
För ca ett halvår sedan bestämde jag mig för att jag ville göra en ileostomioperation i förebyggande syfte, dvs innan jag blir dålig och tvungen att göra den.
Jag har nämligen sjukdomen Familjär adenomatös polypos (FAP) och har för ca 10 år sedan gjort en IRA-operation där jag tagit bort tjocktarmen pga polyper och redan då visste jag att jag senare i livet skulle bli tvungen att göra ytterligare en operation för att ta bort ändtarmen pga polyper.
Av olika orsaker så kände jag för ca ett halvår sedan att det var dags för operation, men pga studier så ville jag inte göra den före den 5 juni då jag tog min examen. Några veckor innan operation fick jag reda på att de tyvärr inte skulle kunna göra min operation förrän till hösten pga neddragningar. Jag blev både arg och besviken eftersom det ställer till problem med jobbletande mm.
Några veckor senare hörde de dock av sig och sa att vi har en tid för operation till dig den 26/6... det var drygt en vecka innan de ringde. Jag vart både glad och förvirrad av beskedet och kände ett tag för att tacka nej till op, men nu ligger jag här inlagd på avdelning 71 på KSS, Skövde.
Förra måndagen var jag således på inskrivning och även en intervju för ett deltidsjobb....
Jag fick jobbet trots att jag sa att jag skulle göra en operation och att jag kanske inte kunde gå för fullt de veckor som jag gick bredvid och lärde mig. Så nu rullar det på och skulle det bli komplikationer efter operation så vet de ju läget. Det känns bra. Känns som om allt löser sig tillslut!
Jag har nämligen sjukdomen Familjär adenomatös polypos (FAP) och har för ca 10 år sedan gjort en IRA-operation där jag tagit bort tjocktarmen pga polyper och redan då visste jag att jag senare i livet skulle bli tvungen att göra ytterligare en operation för att ta bort ändtarmen pga polyper.
Av olika orsaker så kände jag för ca ett halvår sedan att det var dags för operation, men pga studier så ville jag inte göra den före den 5 juni då jag tog min examen. Några veckor innan operation fick jag reda på att de tyvärr inte skulle kunna göra min operation förrän till hösten pga neddragningar. Jag blev både arg och besviken eftersom det ställer till problem med jobbletande mm.
Några veckor senare hörde de dock av sig och sa att vi har en tid för operation till dig den 26/6... det var drygt en vecka innan de ringde. Jag vart både glad och förvirrad av beskedet och kände ett tag för att tacka nej till op, men nu ligger jag här inlagd på avdelning 71 på KSS, Skövde.
Förra måndagen var jag således på inskrivning och även en intervju för ett deltidsjobb....
Jag fick jobbet trots att jag sa att jag skulle göra en operation och att jag kanske inte kunde gå för fullt de veckor som jag gick bredvid och lärde mig. Så nu rullar det på och skulle det bli komplikationer efter operation så vet de ju läget. Det känns bra. Känns som om allt löser sig tillslut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)