En liten uppdatering!

Har inte blivit att jag skrivit så mycket på sistone. Vet inte varför egentligen för tid har jag ju...

Har haft det lite tufft ett par dagar nu. Inte fysiskt utan psykiskt.
Det började egentligen med att min make ville åka lite motorcykel med några kompisar i söndags och som vanligt när man behöver hjälp så finns ingen att få... Jag bestämde dock att han fick åka eftersom jag har dåligt samvete för att han har fått ta sonen så mycket. Jag blev dock väldigt ledsen och arg för att jag inte kunde ta hand om sonen själv, men bestämde mig för att försöka. Efter att min man hade åkt grät jag nog säkert 40 minuter och varje gång sonen inte gjorde som jag ville så antingen grät jag eller blev arg, men totalt var han bara vaken ca två timmar av tiden jag var själv. Maken fick åka hem tidigare än sina kompisar, men han var nog glad över att han fick åka.

Igår var jag väldigt deppig också, men jag tror att det berodde på att det var första dagen hemma själv sedan operationen och då hade jag för mycket tid att tänka.

Nu försöker jag göra det jag kan med sonen för att känna att jag kan och inte är värdelös. Han och jag funderar ut olika sätt att lösa saker på.
Han är en fantastisk liten kille!

Nu ska jag åka och hämta honom på dagis!